Vill bara meddela er alla, att idag så har Kerstin Jonsson- Ryttertoft somnat in

Mycket, mycket tråkigt. Så ledsen jag blir!

Så ledsamt!!!

Jag hörde just det från Ingrid. Jag gråter…

Nej men åh, så ledsamt!
Kerstin var en av mina inspirationskällor när jag hittade detta forum.
Hon har lärt mig massor.
Mycket ljus över ditt minne, Kerstin.

Mycket sorgligt! Hon har varit så generös med trädgårdsinspiration och odlingsråd här. Vila i frid Kerstin.

Så tråkigt!
Tack för att du meddelar oss Berit!

Så tråkigt att höra! Jag har alltid uppskattat det hon skrivit.

Jag kan inte fatta att det är så…kunde inte skriva något när jag läst igår!

I nästan 15 år har vi pratat här på forumet, utom den senaste tiden då här varit såå stilla, men ändå var det ju inte länge sedan Kerstin tittade in!!!!

Tack Berit för att du informerade oss!
En förlust för Burträsk!

Kerstin….att du trädgårderar vidare i nästa värld…utan smärtor i kroppen, det är jag säker på!

Jag var mer eller mindre i chock i går kväll när jag hört den här tråkiga nyheten. I dag vill jag i alla fall ta mig samman och skriva några minnesord om Kerstin, en av mina allra bästa vänner här på forumet. Det är hon värd tycker jag. Tyvärr är det väl kanske inte så många kvar här längre som är intresserade men i alla fall…
Kerstin kom in på forumet något efter mig och visade sig snart vara en spännande personlighet. Hon blev för forumet under signaturen Kerstin z 5-6 en av dem som jag inte drar mig för att kalla kulturbärare. Tack vare Kerstin, och naturligtvis flera andra, blev Allt om Trädgårds forum en spännande arena för diskussion och förmedling av kunskaper om hortikultur. Jag vet att forumet under de första åren av 2000-talet omnämndes med stor respekt i exempelvis Göteborgs botaniska trädgård. Kerstin var en av dem som bidrog till det. Jag har letat fram hennes första startade tråd, som typiskt nog handlade om rosor.
http://forum.alltomtradgard.se/topic/gula-hardfora-rosor-finns-de-27371/
Rosor var något som jag då hade helt tappat intresset för, men vi hittade så mycket annat att enas om och kanske framför allt debattera. Kerstin var en i ordets bästa mening sann lokalpatriot, som aldrig försummade tillfället att föra fram rätt radikala uppfattningar om möjligheterna att odla prydnadsväxter även i ett mera bistert klimat än vårt här i södra delen av landet. Hon och jag hade verkligen inte alltid samma uppfattning och hade många hetsiga diskussioner om exempelvis bästa sätt att så perenner. Fast egentligen var vi i stort sett egentligen överens och våra diskussioner tror jag drev på intresset för att pröva på sådd och att testa även tveksamt härdiga perenner och buskar.
Jag träffade Kerstin IRL många gånger och kunde konstatera att hon i verkligheten var precis lika humoristisk och trevlig som hon framstod i diskussionerna här på forumet. Jag kommer alltid att minnas det besök min hustru (som också hette Kerstin) och jag gjorde hos Kerstin och hennes man i juni 2005. Jag fick möjlighet att se Kerstins blomrika trädgård i Bodbysund långt där uppe i ”polartrakterna” och vi fick avnjuta hennes gästfrihet innefattande en middag med utsökta Burträskdelikatesser och övernattning i gästrummet hos Kerstins mamma. Några år efter miste jag min kära hustru och senare blev Kerstin också ensam då hennes man dog. I kombination med att forumet gjordes om och blev så väldigt mycket sämre kom vi att alltmer mista kontakten och under de senaste åren har vi nästan bara ”träffats” här på forumet. Även det tyvärr alltmer sporadiskt.
Det finns säkert hundra mer eller mindre oförglömliga minnen, som jag skulle kunna gräva fram från våra ”bataljer” i olika frågor, men jag nöjer mig med att erinra dem som fortfarande finns kvar från gamla tiden om våra vadslagningar, och då särskilt den jag till min oändliga förvåning förlorade, nämligen Dionysia-vadet. Ni som var med kan säkert anklaga mig för att jag aldrig fullföljde ätandet av min gamla hatt. Det finns många skäl därtill men det främsta var väl omtanken om min hälsa, vilket jag vet att Kerstin delade. Här kommer länkar till några trådar. Tyvärr går det i de flesta fall inte att se inläggens bilder men det kan vara nöjsamt att läsa i alla fall. Det finns fler men det får räcka med de här.
http://forum.alltomtradgard.se/topic/dionysia-49204/
http://forum.alltomtradgard.se/topic/kerstin-dionysiavadet-40925/
http://forum.alltomtradgard.se/topic/kaaarlsson-och-kanske-hannelottemfl-dionyyyysiaaa-187639/
http://forum.alltomtradgard.se/topic/kerstin-dionysian-blommar-61682/

Finns det några fler som övergett forumet för face-book som läser detta och vill bidra med några ord om Kerstins insats här på forumet skulle jag välkomna det. Det är hon värd tycker jag som sagt.

Jag tillhör dem som inte längre är med här på forumet – men var med i begynnelsen. Det är flera år sedan jag loggade in senast. Men Kerstin var en av grundpelarna här – ända från starten för så länge sedan. Och det var här på forumet det fantastiskt rika trädgårdsnätverk vi har idag föddes. Det nätverk som förgrenat sig ut överallt på webben, men fortfarande har kvar så mycket av den goda andan, gemenskapen och odlarglädjen som Kerstin och de övriga forumpionjärerna bäddade för.
Så sorgligt att Kerstin inte längre får vara med och sprida glädje och odlingskunskap. Jag kommer att minnas henne med tacksamhet och värme.

Det var med stor sorg och förskräckelse jag läste på Kerstins egna tidslinje i går på fb. att hon inte finns med oss längre.
Kerstin lärde jag känna genom AoT-forum för många år sedan och eftersom vi bodde med norrländska mått nära varandra så har vi setts många gånger.
Kerstin vill jag beskriva som en glad och positiv tjej som älskade rosor och odlade många olika sorter i sin trädgård. Delade alltid med sig av egna erfarenheter och gav många goda råd till andra.
Att fröså var ett stort intresse för Kerstin och eftersom vi båda drev upp plantor under likadana förhållande så var vi oftast väldigt överens om hur man bör göra i våra breddgrader.
Kenneths och Kerstins vadslagning och promenaden barfota i snön kommer alltid att leva kvar och minnas med glada skratt.
Trädgårdsfolket har tappat en god vän och en erfaren odlare och vi minns henne med värme och stor glädje.
Är helt övertygad om att det nu kommer att växa gott om vackra rosor i Kerstins nästa värld.
Mitt varma deltagande till Kerstins anhöriga och närmaste vänner.

Trots att jag inte kände Kerstin, är det ändå tråkigt at läsa, att en sådan trevlig och kunnig människa har lämnat oss.

Vad svårt det blev nu att skriva något efter Kenneths utmärkta minnesord. Och svårt att ännu en trädgårdsvän lämnat oss. Jag saknar Kerstin och er alla från den gamla goda tiden.

Jag minns också Kerstin från min första tid på AoT:s forum. Hennes trädgård inspirerade mej och framför allt hennes och makens gemensamma bygge av en vinterträdgård. Det verkligen inspirerade mej och gav mej tips, inför vårt bygge av en sådan. Jag fick svar på många frågor, speciellt om ventillationen, som hon tyckte var viktig! Kommer också ihåg vadslagningen och snöpromenaden! Vi träffades också i Vasa för några år sedan. Hon var en glädjekälla som är saknad!

Delar sorgen med er alla och minnen av en otroligt hjälpsam , kunnig forumist. Fick veta redan igår på FB och fortfarande har svårt att ta in sådan sorgligt nyhet. Har flera växter från Kerstin. men hennes minne blir hos mig bevarat i form av en vit krullilja som hon skickade till mig (med betydande problem orsakad av posten!!) för två år sedan. Kerstin kära Kerstin , du får en hälsning från mig varje gång jag ska. promenera runt platsen där din vackra vita krulllilja planterades. Hälsning och minne skickar jag till din själ som kanske reser till en annan trädgård. Sådan tanke ger det lättare att acceptera när människor som man tycker om somnar in.